Island 3-11 juli 2005

Åtta medlemmar lämnade skön sommarvärme i Sverige för att under nio dagar resa runt i ett svalare Island. Antalet häckande arter uppgår endast till 73 stycken av vilka vi såg 69. Men Islands klena artantal uppvägs med råge av den individrikedom som finns på ön. Alla fick gyllene chanser att stifta bekantskap med nya arter på ett behagligt avstånd och i en mängd som vi inte kommer i närheten av här hemma.

Deltagare: Egert Fransson, Staffan Hulthén, Per Kjellin, Urban Magnusson, Lars Petersson, Håkan Söderberg, Bo Wallin och Kent Öhrn.

Efter en flygtur på 2½ timme landar vi 10.30 på Keflaviks flygplats. Island ligger två timmar efter svensk tid och vi får därmed några timmar extra skådartid på köpet. Bagaget är snart uthämtat och likaså bilarna. Våra två Toyoto Avensis Sedan finns inte tillgängliga så vi blir uppgraderade till två motsvarande herrgårdsvagnar istället. Det gör inpackningen mycket lättare och snart är vi på väg mot Gardur och Gardsskagi – udden på den sydvästligaste halvön (1). Längs vägen ses imponerande mängder av silltrutar och silvertärnor. De senare skulle visa sig finnas i överflöd på Island. I Gardur stannar vi för att kolla några dammar i samhället. Där simmar de första smalnäbbade simsnäpporna omkring och några skärsnäppor plockar bland stenar men de får snart konkurrens. Utanför udden fullkomligt kokar det med fågel! Några valar (troligen vikvalar) och delfiner jagar i samma område. Storlabbar jagar trutar och måsar, mindre liror glider elegant i vinden, små stormsvalar dansar omkring i den hårda vinden, lunnefåglar, sillgrisslor, tordmular drar förbi, stormfåglar och havssulor passerar i mängd tillsammans med silltrutar och flera kustlabbar. De 12 plusgraderna känns inte – fågelshowen är alltför intensiv. Men efter någon timme börjar det märkas att understället måste på. Vi drar oss tillbaka till bilarna och kör till Reykjavik där vi inkvarterar oss på ett pensionat.

Måndagen 4/7

Dags för långresan upp till nordöstra hörnet – Melrakkaslétta (2). Vi kör cirka 60 mil med stopp längs vägen på runt tio timmar. Men dagen börjar på halvön Seltjarnarnes i Reykjavik där vi noterar de första vittrutarna samt två par skedänder – en ovanlig and på Island. En kustsnäppa rastar också vid stranden. Utanför Blönduos stannar vi för ett tiotal par spetsbergsgäss med ungar; en av flera arter som var trevlig att möta i dess häckningsmiljö. I samma område ligger ett vackert smålomspar och en svarthakedopping. Ett par smalnäbbade simsnäppor går i strandkanten på bara någon meters avstånd. Enstaka par rödspov ses längs vägen. Här häckar den isländska rasen, islandica, som är mer röd än vår limosa– Håkans Bird of the trip. I några sjöar får vi fina obsar på den vackra svartnäbbade islommen – Staffans Bird of the trip! Två jordugglor plockas också in på listan liksom de första islandskniporna. Vid Húsavík stannar vi för proviantering och i hamnen ser vi stora mängder stormfågel och trut. Två strömänder ses också flyga iväg och dra uppför ett vattendrag. Den arten skulle vi möta på betydligt bekvämare avstånd vid Myvatn senare på resan. Vandrarhemmet i den lilla orten Kópasker är en riktig pärla. I princip bor vi hemma hos föreståndaren vilket ger ett väldigt trivsamt boende. Den enorma skivsamlingen innehåller mest klassisk musik med en del jazz. Orten, får vi veta, har 140 innevånare, men trots sin litenhet finns det en livsmedelsbutik som är öppen alla dagar och dessutom två banker!

Tisdagen 5/7

En fin dag som vi inleder med att vandra till Rauðinapur, ett fågelberg med spetsbergs- och sillgrissla, tordmule, havssula, tretåig mås och stormfågel. Lunnefåglar häckar dessutom på en ö i närheten. Längs vägen till berget ser en av bilarna en tornseglare, en raritet på ön. Sista delen fram till parkeringen går genom ett område fullt med häckande fåglar; småspovar, kärrsnäppor, ljungpipare och de talrika silvertärnorna. Vandringens första del går över ett stenigt parti, solen skiner och kläder åker av. Snösparvsfamiljer har fullt upp med att mata ungarna som hoppar omkring bland stenblocken. Några väljer att gå nedanför berget för att se fåglarna från havsnivå medan de flesta vandrar stigen upp. De första i senare gruppen belönas med en yngre havsörn som måste ha suttit på krönet. Den sätter kurs rakt norrut och vi frågar oss vart den är på väg – Grönland eller Jan Mayen nästa? Det är ett fascinerande skådespel att sitta och betrakta livet på och runt berget. Det flyger fåglar fram och tillbaka längs med branterna, gnabbas med grannar och försöker undvika piraterna som lurar längre ut; ett tiotal kustlabbar och tre biffiga storlabbar – Kents Bird of the trip. Med fyra arter alkor närvarande ges också utmärkta tillfällen att öva bestämning av flygande individer. Framåt middag börjar återtåget till bilarna. I väntan på att gruppen ska samlas kommer en jaktfalk farande över en ås. Tyvärr får bara två av oss se den – men det ska komma flera!

Dags för lokalbyte och vi kör österut mot Hraunhafnartangi, den nordligaste udden på halvön. Vid ett stopp för att titta på en smålom får ena bilen se en jaktfalk sitta 50 m från vägen. Den gör en kort uppvisning och försvinner sedan. Längre fram hittar vi en fjällripa bredvid vägen, en art som har haft några bra häckningsår på Island. Vi stannar vid några småsjöar innanför kustlinjen - nu befinner vi oss endast några km söder om polcirkeln. Det här är områden för den ovanliga brednäbbade simsnäppan, men den lyckas vi inte hitta. Däremot får vi mycket bra obsar på både kärrsnäppa av rasen schinzii och skärsnäppa. Cirka 75 skärsnäppor hittar vi här, en mängd man inte varit i närheten tidigare. Coolpixarna får jobba hårt och skärsnäpporna blir Lars Bird of the trip. Som på många andra ställen är det tätt mellan silvertärnorna och att hålla uppsikt bakåt/uppåt är hälsosamt. Kommer man för nära tvekar de inte att anfalla. När vi är på väg att köra tillbaka till Kópasker lyfter allt: från änder till de minsta kärrsnäppor. Dagens tredje jaktfalk drar förbi i ett virvlande tempo och försvinner snabbt. Fågelkoncentrationen på Melrakkaslétta är imponerande och några dagar till här hade varit intressant. Men Islands största fågelsjö, Myvátn (3), väntar dagen efter.

Onsdag 6/7

På morgonen ligger en tät dimma över området. Men vi styr ändå mot Dettifoss, Islands största vattenfall. Dånet och vattenmängden får vi uppleva men vyerna missar vi. Vi kör därför raskt vidare mot Asbyrgi: nästa stora sevärdhet i den här delen. Asbyrgi är en hästskoformad kanjon där en björkskog har kunnat få skydd att frodas. De första gärdsmygarna för resan hörs och rödvingetrastarna är talrika här. En gråsiska flyger över när vi har parkerat och Håkan ger sig ut med kameran för att dokumentera den. Islands gråsiskor tillhör rasen islandica och Håkans envisa jakt att fånga dom på bild är värd en egen reseberättelse!

Nästa stopp är Vikingavatn, en sjö som är full med svarthakedoppingar, sim- och dykänder. Regnet och vinden gör att vi bara gör ett kortare stopp, men smakprovet visar att det här är en sjö med hög potential. I Húsavík stannar vi för att ta en närmare titt på vitfåglarna i hamnen. En fiskfabrik lockar stora mängder stormfågel, trutar och måsar. Det belönas med en gammal vitvingad trut. 

Vi når Myvatn framåt kvällen och inkvarterar oss i en sommarstuga. Medan halva gruppen börjar med matlagning på de två kokplattorna åker andra halvan ut för att titta på strömänder. De ligger där de ska, vid Laxá som är Myvatns utlopp. Den knappt fyra mil långa rundan runt sjön ger också stora mängder islandsknipa, bergand, vigg och svarthakedoppingar. Enstaka sjöorrar hittar vi också och en hanne amerikansk bläsand ligger i en vik tillsammans med vanliga bläsänder. På kvällen kommer solen fram och från den fina utsikten från stugan rödfärgar den ett berg bortom Myvatn; associationen till Ayers rock i Australien känns riktig.

Torsdag 7/7

Dagens första mål är de heta källorna vid Namafjell på vägen till Krafla. Det bubblar och pyser och luktar svavel; förr tillverkades här krut. Att stå en stund i ångorna från de heta källorna höjer temperaturen avsevärt i den kyliga morgonen. Vi fortsätter till Dimmuborgir som är ett klippigt lavafält. Här har vi fått tips om häckande stenfalk och mycket riktigt möter en hanne oss vid ingången. Honan stöter vi på längre in i området där hon varnar och flyger från klippa till klippa.

Längs Myvatns stränder ser vi samma arter som under gårdagen, förutom den amerikanska bläsanden som är borta. Men några vackra strömandshannar hittar vi inte. De har tydligen lämnat häckningsområdet och flugit ut till kusten. Nåväl, vi får nöja oss med honorna och får på köpet en gammal dvärgmås – en ovanlig mås på Island.

Nu ska vi vidare till Ósar på Vatnsneshalvön i NV (4), en körsträcka på cirka 40 mil. Strax efter Laxá stannar vi vid Godafoss, vattenfallet där stoderna av asagudarna slängdes när islänningarna gick över till kristendom (enligt sagan). Efter ett lunchstopp i Akureyri får Lars se en jaktfalk som mobbas av en kustlabb. Tvärstopp givetvis och ut med tubarna. Snart hittar vi ännu en jaktfalk och ytterligare två. Det visar sig vara en familj med två ungar som häckar i en ravin längs vägen. Det är bara att njuta av de kraftfulla falkarna som poserar på klipporna – en stenfalk som prejas på sitt byte instämmer förmodligen inte. Det här blir Egerts Bird of the trip. Nöjda fortsätter vi västerut och kommer till Ósar framåt åttatiden. Vandrarhemmet ligger i en gammal bondgård med vacker utsikt över fjorden och vi är snart igång med matlagning.

Fredag 8/7

Det blir den första morgonen som vi skådar direkt i omgivningen. Några passar på att få sig ett par timmars extra sömn medan andra är ute vid sexsnåret. På ängen bredvid bondgården häckar rödspovar som ger fina tillfällen till fotografering. I lä bakom en klippa kan knubbsäl studeras liksom labbar och silvertärnor. Lars upptäcker för sent att han hamnat mitt i tärnkolonin och ettriga tärnor anfaller. Återstår bara att retirera.

Vid tiotiden fortsätter vi mot Snaefellsneshalvön i väster (5). Här ligger Islands västligaste glaciär men p.g.a. molnen ser vi endast de nedre delarna. Första längre stoppet gör vi i en liten fiskehamn, Arnarstapi. Här häckar tretåig mås och stormfågel på raukliknande klippor  i hamnens utkant. Resans första toppskarvar noteras liksom några roskarlar. Dagens första alfåglar, två hannar, ses också här. En ensam strömandshanne får alla på tårna men försvinner bakom några klippor. En stund senare dyker den upp igen och lägger sig fint på ett skär bland just skärsnäppor. En 2K islom ligger och fiskar utanför hamnen och bland båtarna simmar en ensam tobisgrissla.

Nästa stopp blir vid fyren Malarrif på halvöns sydvästligaste punkt. Här blåser det rejält och det gäller att stå i lä vid fyrhuset. Men havssulor, alkor, tretåiga måsar och stormfåglar har inga problem i den starka vinden. Efter att ha fikat fortsätter vi norrut i ett lavalandskap och kommer upp på nordsidan. Utanför den lilla byn Rif finns några dammar som har en otrolig dragningskraft på fåglar. Här kan man även ha turen att få se brednäbbad simsnäppa. Det lyckas inte men cirka 400 ex av den smalnäbbade släktingen ligger i den största dammen , Pers Birds of the trip. De isländska namnen på simsnäpporna är för övrigt Thórshani (brednäbbad) resp. Ódinshani. Vad heter Wilsonsimsnäppa undrar kanske vän av ordning och svaret är Freyshani. Nu är klockan långt gången och det är dags att snabbt köra de fem milen österut till Stykkishólmur där vi bor på resans enklaste vandrarhem.

Lördag 9/7

Halva gruppen tar färjan ut till Flatey, den säkraste lokalen för brednäbbad simsnäppa. Efter knappt två timmar är de framme och har sedan några timmar på sig att leta. Det visar sig bli en rysare. Tiden går utan att någon brednäbbad ses och återtåget till färjeläget måste påbörjas. En rödaktig fågel flyger förbi och pulsen stiger. Till sist hittas den i kanten av en pöl och gruppen får se en av de cirka tjugo brednäbbade simsnäpporna som ska finnas på ön. Den här blir Bosses och Urbans Bird of the trip. Det blir en stund att njuta innan färjan kallar för återfärden till Stykkishólmur.

Den andra gruppen väljer att åka ut mot västra delen av Snaefellsnes igen. Dammarna i Rif kollas igen och i en större grupp kärrsnäppor går en ensam sandlöpare i sommardräkt. Den lyfter och flyger ner till havsstranden där vi återfinner den tillsammans med ytterligare tre individer. Vi fortsätter längst ut mot udden Öndverdarnes. En dålig väg genom lavafälten leder oss fram till fyren Skálasnagi. I det särpräglade landskapet trivs stenskvätta och snösparv och de branta klipporna är häckningsplatser för mängder av havsfågel. På bekvämt avstånd sitter vi och jämför spetsbergs- och sillgrisslor, konstaterar att tordmularna gillar att putsa varandra och hittar några mindre liror bland havssulor och stormfåglar. Staffan får se en räv hastigt titta fram vilket leder till ett sök efter den. Några stannar kvar vid fyren och njuter i solen när fjällräven plötsligt står på klippbranten, endast tjugo meter bort.

Väster om Rif finns några dammar på strandängar som vi inte har kollat. Vi vandrar ut till dessa längs med den branta kusten och hittar ytterligare fågelberg. Fyra korpar verkar ovilliga att lämna området och ett stort bo tyder på att de häckar i berget. Dammarna ger inget nytt men på tillbakavägen får vi se tolv strömänder som vilar på en klippa utanför stranden. Därefter är det dags att köra de knappa tjugo milen till Reykjavik där natten ska tillbringas.

Söndagen 10/7

Tre i gruppen ger sig på morgonen ut på valskådning medan resten väljer att åka ut till Gardur och Gardskagi för att åter skåda havsfågel. Först stannar vi till i Hafnarfjördurs hamn där vi hittar ett tjugotal vittrutar och en 2K vitvingad trut. Cirka 400 kustsnäppor rastar tillsammans med lika många kärrsnäppor och fyra roskarlar. Vid Gardsskagi är det inte samma tryck som för en vecka sedan men sammansättningen av arter är densamma. Efter någon timme får vi sällskap av ett par isländska skådare, de första vi möter under resan. De tipsar oss om hamnen i Gardur som vi förflyttar oss till. Där ligger stormsvalor och födosöker direkt utanför piren. På endast fem – tio meters håll får vi kanonobsar på svalorna. En större grupp mindre lira drar förbi och några går ner och rastar.

Tillbaka i Reykjavik gör vi ett stopp vid den lummiga kyrkogården. Här fortsätter Håkan sin jakt på gråsiskbilder och ett tiotal individer hittas. En sjungande bergfink hörs också – en art som inte häckar på Island. Håkan och Lars stannar kvar medan resten fortsätter till Seltjarnarnes och Bakkasjön där valskådarna ansluter. Det blev flera vikvalar, delfiner och en knölval på turen. Vid Bakkasjön ligger en amerikansk bläsand och vittrutar rastar på mycket nära håll tillsammans med en 3K vitvingad trut.

Vi har nio mil att köra till resans sista övernattning; vandrarhemmet i Laugarvatn (6). Detta ser inte märkvärdigt ut på utsidan men visar sig vara ett kanonställe och är tillsammans med Kópasker resans finaste inkvartering. Efter matlagning skyndar halva gruppen iväg till ortens bad, där varma källor håller ångan uppe i bastu och bubbelbad. Samtliga vågar sig även på ett dopp i den betydligt svalare sjön.

Måndag 11/7

Laugarvatn ligger bra till för att besöka de tre stora sevärdheterna Geysir, Gullfoss och Thingvellir. Geysir själv är inte i stöten men Strokkur är desto flitigare och sprutar var fjärde minut upp 15 meter höga kaskader. Gullfoss blir det tredje stora vattenfallet för resan och är kanske det vackraste. Vid Thingvellir grundade islänningarna Alltinget på 900-talet. Det är lätt att förstå varför de valde just denna plats; en säregen klippvägg med en älv och sjön Thingvellirvatn nedanför var säkert lätt att hitta till. Genom internet hade vi fått tips om en ringand som setts i närheten några dagar tidigare. Vi gör ett försök vid dammen men där ligger endast vigg. Två svartnäbbade islommar blir dock en fin avslutning på skådningen.

Innan vårt kvällsflyg hinner vi med ett besök i Blå lagunen; en spaliknande anläggning med vatten från heta källor i en stor utomhusbassäng. Att få ligga och löga sig i det heta vattnet blir en perfekt avslutning på en intensiv resa. Vi körde totalt cirka 250 mil under de nio dagarna och fick se sammanlagt 79 arter (+ en rostand i Reykjavik som inte räknas som spontan). Hur många av Islands cirka 76 000 hästar vi såg har vi dålig räkning på. Men tyvärr blev det ingen ridning – den här gången. För Island gav mersmak och flera av oss återvänder gärna, trots att det är dyrt på ön. Men med tanke på att endast cirka 300 000 innevånare ska försörja hela landet är det kanske inte så konstigt att prisläget är högt. Det mesta måste importeras och infrastrukturen måste kosta en rejäl slant liksom den utbyggda servicen. Och förmodligen stöttas de små gårdarna på landsbygden med stora bidrag. En Big Mac & Co kostar knappt 100:- men genom att handla mat och tillaga på vandrarhemmen så håller man kostnaderna nere. Vi hittade även en matkedja, Bonus, som hade lägre priser än ICA på pasta. Och pasta kan man ju leva på en vecka! Slutsumman för resan med flyg, bilhyra 9 dagar, bensin, mat och övrigt hamnade på cirka 9000:-.

Text och foto: Kent Öhrn

islandkarta

  

Fyren-Gardskagi-2005-07-10Gardskagi

Mindre-lira-2005-07-10
Mindre lira

Great-Northern-Diver 1Svartnäbbad islom (Foto: Lars Petersson)

Barrows-Goldeneye 1Islandsknipa (Foto: Lars Petersson)

Rauthinapur 2005-07-05Rauðinapur

Rock-Sandpiper-2005-07-05Skärsnäppa

N-om-Kopasker-2005-07-05
Norr om Kopasker

Stromand-2005-07-09Strömand

Myvatn-2005-07-06
Myvatn

Dimmuborgir-2005-07-07Dimmuborgir

Gyr-Falcon 1
Jaktfalk (Foto: Lars Petersson)

Godwit-2005-07-08
Rödspov vid Osar

Grey-Phalarope IcelandBrednäbbad simsnäppa (Foto: Lars Petersson)

Spetsbergsgrissla-2005-07-09Spetsbergsgrissla

Vitvingad-trut-2005-07-10Vitvingad trut

Strokkur-2005-07-11
Strokkur

Thingvellirvatn-2005-07-11Thingvellirvatn