Vandringspriset för 2010, Lars Jonssons “Rastande småspovar”, går till Mattias Johansson med motiveringen: “Med drygt 350 holkar och ringmärkning av gästerna gör Mattias en arbetsinsats utöver det vanliga “.
Lite fakta kring hans relation till fåglar:

Hur började fågelskådandet? Som 10-åring, hos mina morföräldrar vid Hindsekind, där jag satt vid köksfönstret med fågelbok och spanade ut över vintermatningen. Jag snickrade holkar, letade efter fågelbon och dokumenterade hur äggen såg ut! Jag hittade bl a bon av törnskata, fiskmås och ormvråk.

Vad för slags skådning gillar du? Att ströva i skog och mark. Medverka i olika fågelprojekt som gynnar fågellivet.

Mest uppskattade fågelart? Göktyta och kungsörn.

Minst uppskattade fågelart? Ingen

Den hittills häftigaste obsen? När jag ringmärkte och höll i min första adulta göktyta.

Drömart? Häckande pungmes på hemmaplan.

Favoritlokaler? Store mosse, speciellt då Svänösidan, och G:a Åminne med närområden.